Den som har färdats i bil längs E4 norrut från Umeå upp mot Haparanda tycker kanske, precis som jag, att den vägen är den tråkigaste och enformigaste väg som finns. Det enda som möjligen lyfter upplevelsen, alternativt stärker känslan av tristess, är ett och annat landmärke längs vägen. Osthyveln i Ånäset, kopparfasaden på Skellefteåkrafts huvudkontor i Skellefteå eller rastplatsen utanför Bursiljum, annars är vägen bara grå och rak.
Jag blev expert på denna del av universum då jag jobbade som chaufför på ett åkeri i Umeå. Jobbet som chaufför tog jag efter att jag hade slutat att turnera och spela in plattor med mitt dåvarande band The Facer och behövde en försörjning. Man kanske kan tro att omställningen var stor från att åka runt och spela musik för glada människor, till att lämna varor och hämta post längs norrlandskusten, men det var det faktiskt inte. Att köra lastbil och att vara turnerande musiker är egentligen ganska lika, man färdas liksom runt och flyttar lådor och mojänger mest hela tiden i båda fallen. Som chaffis har man dock inte förmånen att kröna färden med att spela musik för folk och ha roligt, man sitter mest ensam i sin bil.
Det musikaliska bortfallet kompenserade jag med att skriva låtar under tiden jag satt vid ratten, den första låt som Bronkko spelade in skrev jag under denna tid. ”Millibar” heter låten och den finns med på Bronkko´s första platta ”Juche coochie land” som kom ut i November 2012. Det var också den första låt som jag skrev på svenska. Allt tidigare material hade varit på engelska och jag kommer ihåg att jag tyckte det var otroligt befriande och kul.
Anledningen till att jag överhuvud taget kom på att jag skulle skriva en svensk text var att jag och några vänner hade fått nys om att Björn Skifs sökte nytt material till en platta, och vi visste inte om han tänkte göra en svensk eller engelsk skiva. Vi pitchade därför ett par låtar med både engelska och svenska texter. En låt kom med på Skifs-plattan, den hade engelsk text och heter ”Turn On The Lights” medan ”Millibar” med svensk text blev refuserad.
Jag hade dock fått blodad tand vad gäller att skriva låtar på svenska, jag kände också att jag saknade den kreativa kicken man får från att spela i ett band. Min kompis från barnsben, Johan Karsikko som spelar gitarr och producerar Bronkko, föreslog för mig att jag skulle komma upp till honom och spela ett par låtar på ett gig som han hade på lut. Han hade i sin tur ett par fantastiska musiker i sin närhet: Erik Forsell på bas, Tobbe Pettersson på trummor, och Johan Nordlander på piano och orgel. Jag åkte upp till Johan och vi våldförde oss med liv och lust på ett par gamla Magnus Uggla, Wilmer X, Pugh Rogefeldt och Motvind-klassiker.
Efter denna kväll var Bronkko ett faktum. Alla i bandet var rörande eniga om att vi absolut måste fortsätta att spela tillsammans. ”Juche coochie land” spelades in på en vecka i Johan Karsikko´s ladugård, tillika hans privata skattkammare och lusthus, där han förvarar sina rariteter och roliga musiknörd-prylar. Allt från gamla Ludwig Vista Light trumset i plexiglas och klassiska gitarrförstärkare som Vox AC30, Fender Superreverb (Blackface förstås!) och 100W Highwatts, till modern inspelningsutrustning. Med andra ord, ett paradis på jorden för ett taggat rockband med en bunt låtar och ett glatt humör.
Johans tålamod och intresse för allt som rör musik och musicerande har gjort att Bronkko under mindre än två år har kunnat släppa en fullängdare (”Juche coochie land” 2012), en EP (”Metaliv” 2013), en sommarsingel (Upp igen! 2013) och en julsingel (”Bara resten kvar” 2013) utöver detta planeras det ytterligare en fullängdare till September 2014. Bronkko producerar, arrangerar, repar och spelar in allt material i Johan Karsikko´s egna ”Neverland” som han kallar ”The Hey Barn Studio” i Selet utanför Lövånger, mellan Umeå och Skellefteå. Alla medlemmar i Bronkko kommer också från mellanbygden i Västerbotten, jag och Erik från Umeå, Johan K och Tobbe från Lövånger och Johan N från Skellefteå.
– Vi är alla ett gäng fläsk-ätare, som Erik Forsell (bas) brukar säga om Västerbottningarna.
Så om ni undrar hur genuin Västerbottnisk rockmusik låter, eller nästa gång ni sitter och halvsover vid ratten på väg norrut från Umeå längs E4. Då ni passerat Ostyveln i Ånäset, då har ni inte långt kvar till Bronkko´s epicentrum. Hala då fram mobiltelefonen och slå igång en Bronkko playlist på Spotify eller liknande musiktjänst, så kanske vi kan hjälpa till att liva upp den trista vägen med ett soundtrack. Det är vägen dit som räknas!
Bästa
/Henrik Kjellberg – Bronkko
Medlemmar
- Henrik Kjellberg – Sång och gitarr
- Johan Karsikko – Gitarr
- Erik Forssell – Bas
- Tobbe Pettersson – Trummor
- Johan Nordlander – Piano & Orgel
Diskografi
Album
- Juche Coochie Land – 2012
- Tungan på vågen – 2014
EP
- Levande i schtaan
Singlar
- Bara resten kvar – 2014
- Vem fan är det som kör – 2018
Artiklar
https://ghgumman.blogg.se/2015/march/intervju-med-bronkko.html
